Camilla Lindberg är it-konsult, fd it-talesperson för Folkpartiet och en av flera krönikörer som skriver på pcforalla.se/debatt
Det var med viss förvåning som jag såg regeringen i december 2011 deklarera att Säpo och Rikskriminalpolisen ska få tillgång till FRA:s signalspaning.
Bakgrunden till min förvåning är denna: Den 18 juni 2008 klubbades FRA-lagen igenom, dock inte utan stor kritik. Efter långa förhandlingar kunde jag och några kritiska kolleger inom Alliansen få till stånd en, tyckte vi, förbättrad FRA-lag med 15 nya punkter.
För mig var det absolut viktigaste tillägget att Säpo och andra myndigheter inte längre skulle få tillgång till FRAs signalspaning, vilket också var svårast att få igenom. Säpo-chefen Anders Eriksson hotade med att säga upp sig, vilket inte blev fallet. Kanske fick han redan då besked om att Säpo kunde andas ut, så snart debatten lagt sig, vill säga. Den nya FRA-lagen trädde i kraft 1 januari 2009, men blev alltså inte så långvarig.
Nu har tiderna förändrats och flera av kritikerna är inte längre kvar i Riksdagen. I december deklarerade alltså regeringen att Säpo och Rikskriminalpolisen ska få använda sig av FRA:s signalspaning.
Lägligt nog presenterades detta mycket nära ettårsdagen av Taimour Abulwahabs självmordsbomb i centrala Stockholm. Det ska villigt erkännas att Säpos tillgång eller icke tillgång till signalspaning är problematiskt och visst är det effektivt att använda vår rädsla för terrorism för att få sin vilja igenom.
Det är viktigt att vi har en fungerande säkerhetspolis, men till vilket pris? Säpo hotade med att om de inte fick tillgång till FRA:s signalspaning så skulle de bygga upp en liknande verksamhet i egen regi. Valet var lite som att välja mellan pest och kolera. Regeringens besked i början på december kom inte helt oväntat, men trots det var det svårt att förlika sig med tanken. Klart att jag kände mig något naiv, hade jag trott att jag skulle kunna stå emot Säpos önsknngar..?
Min största oro är att om man nu tillåter Säpo och Rikskriminalpolisen att få tillgång till signalspaning kommer man snart att tillåta även andra myndigheter som till exempel MUST, Ekobrottsmyndigheten och Tullverket att få tillgång till FRA:s verktyg. Vägen till helvetet är, som vi vet, belagd med goda föresatser.
Sommaren 2008 kom det fram att 21 myndigheter hade på ett eller annat sätt använt sig av FRAs signalspaning de senaste åren, är vi snart där igen? Vem ska nu stänga FRA:s svängdörrar till signalspaning? Har man väl släppt anden ur flaskan...
Kan vi lita på att de få kritiker som är kvar i Riksdagen sätter ned foten eller har integritetsvindarna som blåste 2008 redan blåst över?
Camilla Lindberg
Bakgrunden till min förvåning är denna: Den 18 juni 2008 klubbades FRA-lagen igenom, dock inte utan stor kritik. Efter långa förhandlingar kunde jag och några kritiska kolleger inom Alliansen få till stånd en, tyckte vi, förbättrad FRA-lag med 15 nya punkter.
För mig var det absolut viktigaste tillägget att Säpo och andra myndigheter inte längre skulle få tillgång till FRAs signalspaning, vilket också var svårast att få igenom. Säpo-chefen Anders Eriksson hotade med att säga upp sig, vilket inte blev fallet. Kanske fick han redan då besked om att Säpo kunde andas ut, så snart debatten lagt sig, vill säga. Den nya FRA-lagen trädde i kraft 1 januari 2009, men blev alltså inte så långvarig.
Nu har tiderna förändrats och flera av kritikerna är inte längre kvar i Riksdagen. I december deklarerade alltså regeringen att Säpo och Rikskriminalpolisen ska få använda sig av FRA:s signalspaning.
Lägligt nog presenterades detta mycket nära ettårsdagen av Taimour Abulwahabs självmordsbomb i centrala Stockholm. Det ska villigt erkännas att Säpos tillgång eller icke tillgång till signalspaning är problematiskt och visst är det effektivt att använda vår rädsla för terrorism för att få sin vilja igenom.
Det är viktigt att vi har en fungerande säkerhetspolis, men till vilket pris? Säpo hotade med att om de inte fick tillgång till FRA:s signalspaning så skulle de bygga upp en liknande verksamhet i egen regi. Valet var lite som att välja mellan pest och kolera. Regeringens besked i början på december kom inte helt oväntat, men trots det var det svårt att förlika sig med tanken. Klart att jag kände mig något naiv, hade jag trott att jag skulle kunna stå emot Säpos önsknngar..?
Min största oro är att om man nu tillåter Säpo och Rikskriminalpolisen att få tillgång till signalspaning kommer man snart att tillåta även andra myndigheter som till exempel MUST, Ekobrottsmyndigheten och Tullverket att få tillgång till FRA:s verktyg. Vägen till helvetet är, som vi vet, belagd med goda föresatser.
Sommaren 2008 kom det fram att 21 myndigheter hade på ett eller annat sätt använt sig av FRAs signalspaning de senaste åren, är vi snart där igen? Vem ska nu stänga FRA:s svängdörrar till signalspaning? Har man väl släppt anden ur flaskan...
Kan vi lita på att de få kritiker som är kvar i Riksdagen sätter ned foten eller har integritetsvindarna som blåste 2008 redan blåst över?
Camilla Lindberg
Vi får väl hoppas på debatten om ACTA - (Anakin-S -<|" Apple. The fruity toymaker "|>-) 2012-02-02 13:24
Ja du är naiv - (Stradh) 2012-02-02 13:24
(Inlägget är borttaget av moderator) 2012-02-02 13:30
Ja du är naiv - (Magnus Gladh) 2012-02-02 13:35
Är någon verkligen förvånad? - (Kaffetorsken) 2012-02-02 13:36
Är någon verkligen förvånad? - (Bort) 2012-02-02 13:46
Ja du är naiv - (Anakin-S -<|" Apple. The fruity toymaker "|>-) 2012-02-02 14:00
Ja du är naiv - (Mindlight) 2012-02-02 14:46
Inte FRA - (George Bush) 2012-02-02 15:17
Ja du är naiv - (Tuxie - http://tuxie.wordpress.com) 2012-02-02 15:34